Under en längre tid var jag inte riktigt som vanligt. Arg trött ont i magen törstig och kissade massor. Drack mängder vatten och gick mycket på toaletten på nätterna. Mamma ringde till morfar för jag var hos morfar på nyårshelgen för mamma jobbade. Hon frågade morfar om jag hade gått upp mycket på toaletten mycket på nätterna. han svarade :Ja nu när du säger det så ja, hon har sprungit på toaletten på nätterna. Vi åkte till vårdcentralen den 12 januari 2011, då nyss fyllda 9 år.
När vi kom dit fick jag lämna ett kisseprov som visade på max värde i socker, sen skulle dom ta prover men jag vägrade. Jag hatar nålar sprutor och stick! Vi gick hem till våran lägenhet och packade med kläder och annat för vi visste att vi skulle vara på sjukhuset ett tag framöver.
Uppe på NÄL blev jag inlagd. Fick emlakräm i armveck och på händerna. Jag skulle få 2 plastslangar i armarna. Jag skrek och grät! Mamma och 2 sköterskor fick till slut hålla mig för att en tredje sköterska skulle kunna sticka mig. Jag hade 17,7 i blodsocker och vägde bara 25kg. I ena armen fick ett insulindropp som kändes som min enda vän förutom mamma så jag kallade apparaten för Simon. Den var med mig överallt dygnet runt. Dom tog blodprov en gång i timmen varje dag första veckan sen andra veckan va det blodsocker prover innan mat, 1 timma efter mat och igen efter 1 timma, sen innan mat igen och samma efter mat och nätterna 1 gång i timman. Vi fick permission några timmar Vecka 2 om jag tog mitt långtidsverkande insulin i låret, det vågade jag inte men vi fick iaf åka hem några timmar. Vi åt på Mc Donalds och spelade Bingolotto sen va det tillbaka till avd 23 på NÄL. Jag är så stickrädd och varje kväll va en fight när det skulle stickas i låret, jag tog den i magen som med måltidsinsulinet. Ta blodsocker prov i fingrarna gick bara inte, fick panik och bara grät så jag stack mig på ovansidan armen ist i flera veckor. Efter tre veckor fick jag åka hem. Stack mig fortfarande på ovansidan armen och ibland i tårna men inte i fingrarna och långtidsinsulinet tog jag i magen ett bra tag. Vågade inte sticka i låret!
Livet hemma flöt på. Jag gick i skolan och lekte med kompisar som förut , men jag var tvungen att ha med mig mina sprutor och druvsocker överallt. Jag bestämde mig för att visa att jag var starkare än diabetesen så jag började träna taekwondo. Jag tränade och tävlade taekwondo 4 dagar i veckan i några år och var bra på det. Livet va ganska bra trots allt som ett litet barn. Jag kollade mitt blodsocker, åt, tog insulin och levde nästan som alla andra barn som är friska, fanns inte mycket som hindrade mig.