Meny
När jag fick diabetes, för 17 år sedan fanns det enbart sprutor och blodsockermätare som hjälpmedel. Nu, idag har jag insulinpump och Libre, vilket underlättar oerhört mycket.
Just Libre har hjälpt mig mycket. Den och insulinpumpen är med mig 24 timmar om dygnet och ibland känner jag mig som en robot, konstant styrd.
Diabetesen i sig är osynlig, ingen kan se på mig att jag är sjuk. Tills jag tar av mig kläderna så att de olika hjälpmedlen syns, då blir det så tydligt att jag är sjuk. Den är ju ful, jag känner mig inte så fin med en vit knapp på armen. Men vad spelar det för roll, den räddar mitt liv.
Många frågar, vad är det där?
Ibland svarar jag och ibland döljer jag den för jag inte orkar ta frågorna. Särskilt när jag var singel kommer jag ihåg att jag inte orkade med alla frågor, ville ju inte vara annorlunda, då rev jag bort både Libren och inspulipumpen. Låtsades att den inte fanns för ett tag, fast den försvann ju aldrig förstås.
För sjukdomen finns alltid där, vare sig man är på semester, är på gymmet, är naken, sover eller dricker drinkar med mina kompisar på krogen.
Dock blir jag så oerhört trött på personer som bagatelliserar diabetesen. De säger jämt- nu när det finns så bra hjälpmedel är det väl inte så svårt. Men det är det, det är svårt. Och arbetet bakom ett jämt och bra socker är den samma, man är aldrig ledig. Det är ett heltidsjobb. Den tar aldrig semester diabetesen. Och drivkraften bakom ett normalt blodsocker är inte att vara duktig, utan rädslan för att få komplikationerna som diabetesen medför.
Jag är så tacksam för den hjälpen jag får idag. Stöd diabetesfonden så att det svåra kan bli ännu lättare!
